UTAN CENSUR- FÖRTRÄNGT

När jag på gymnasienivå började läsa psykologi och vi pratade om att vi människor har förmågan att glömma saker vi vart med om, tänkte jag "men sluta, man glömmer väl inte om man vart med om något tramatiskt." 
 
Jag har alltid haft problem med sjukdomar, förkylningar, öroninflammation och kissjukan (urininfektion) så jag besökte sjukhuset för tester med jämna mellan rum. När jag får tredje gången den hösten sökte för kissjukan säger sköterskan väldigt oproffisonellet "Du måste fått klamydia. Du får en medicinkur ifall." 
Jag tappade hakan och blev stel i hela kroppen av sättet hon påstod att jag skulle ha en könssjukdom, av fler anledningar. 
1. Jag har alltid sköt mig när det kommer till sex, alltid skyddat mig.
2. Att påstå att en tonåring som har problem med kisserit har klamydia utan att fråga äns om den är oskuld eller inte är chockerande. Och det tycker jag fortfarande!
 
När jag sedan gick generat ner till apoteket för att hämta ut min medicin börjar jag gå igenom om jag någonsin haft oskyddat sex så att jag skulle kunnat ha fått någon sjukdom och nej, inte en ända gång kunde jag komma på att jag "klantat" mig. 
Efter ha hämtat medicinen och kommit hem satte jag mig ner för att göra psykologiläxan om uppväxt och om att förtränga saker fick jag som flashbacks. En fyraårig Olivia bli ett offer för våldtäkt. Jag gick i flera dagar och tänkte på detta, var det sant? Eller var det bara en mardröm? Ju mer jag grävde i mitt minne ju mer detaljer fick jag fram och då slog det mig, sköterskan sa ju att jag troligen hade klamydia. Kan ni fatta att jag tryckt ner den händelsen så långt ner i min ryggsäck att jag glömt det och detta är anledningen till att minnet kommer tillbaka?..
Nu flera år senare fortsätter bilderna flasha runt i mitt huvud och jag kan inte riktigt hantera dom känslorna jag får av det. Men eftersom psykologi är ett ämne som intresserar mig börjar jag analysera mig själv, är det anledningen till att jag har problem med kroppskontakt och beröring? Är det anledningen till att jag är känslokall? Jag vet inte. Men vad jag vet är att vi måste våga anmäla övergrepp, ALLA övergrepp. Och att ett offer ska aldrig hamna i det-var-mitt-fel-tankar.
 
Se till att ta hand om varandra, 
Kärlek O
Carro
2015-10-04 @ 15:40:38

Kram fina du!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0